annelidelfinen

När jag var liten fick jag höra dagligen om hur dum och ful jag var. Men mina föräldrar hade grava alkoholproblem. När jag hade flöyttat hemifrån så förbättrades relationen till mina föräldrar något. Men när mamma dog så började pappa trackasera mig igen och ändå värre blev det när min make dog. Det gick inte att hälsa på pappa utan att han skulle gnälla om hur dum och ful jag var, och så jämförde han mig med min vännina. Jag hälsade nästan aldrig på honom till slut och då gnällde han för det i stället. När jag väl kom dit så började han gnälla igen om mitt utseende och att jag var dum i huvudet.Han kunde ringa till mig och fråga om jag var dum i huvudet när han var full? Sista gången han gjorde så då tyckte jag att min pappa dog. Jag var helt kännslokall när det gällde honom dom sista åren. När han väl dog så började sakta mitt självförtroende att styrkas. Jag bodde med Jennifer ( min dotter) själv i 8  år . Jag hade först 3 struliga förhållande under dessa år själv tycker jag att det var noprmalt att fortsätta leva. En dag träffade jag min prins och så här bra har jag inte haft det med någon. När jag delade mina kännslor med en vad jag trodde var min vännina. Så´sa hon  "ja karlar kommer och karlar går. Måste få skriva och tala om att hon söker på singelkillar själv utan hon tittar efter sådana som är gifta sambo m.m. När jag var nygift så var hon och hälsade på´mig och min  make. Rätt var det var så hoppade hon upp i knät på honom och frågade mig varrannnan minut om jag var sotis. Han var ju förståss inte bättre själv som inte puttade dän henne. Men hade hon gjort så mot min älskade sambo och mig i dag så hade hon flygit dän. Tack vare min älskling i så mår jag så bra i dag. I dag är jag så stark att jag klarar att ignonera folk som dömmer efter yrken, utsende m.m  Jag uppskattar folk som har så mycket  innanför pannbenet att man kan inte dömma folk efter utseende yrke m.m Sådana människor är ju sådana som man vågar prata med än en en gång tack till min underbara ängel till sambo och min underbara familj. <3

I går fick jag en attack av kärlkrampen i gen, jag fick åka in jag hade så fruktansvärt ont. Tur att min älskling var med mig, Niclas är en riktig ängel med vita vingar. Jag blev väl ommhändertagen denna gången och det var en sjuksköterska på avdelningen som var jätte snäll och sa att det var viktigt att jag ringde på dom när jag hade ont för det var farligare att ligga och ha ont än att ta smärtlindring. Förra gången jag fick komma till akuten så trodde jag att jag hade kommit till helvetet och då anmälde jag dom till patient nämnden och dom ringde till mig för någon vecka sedan. Dom berättade att det var heltoacceptabelt att göra så, så dom skulle få gå på utbildning på smärtmottagningen gissa vem som mådde gott hehe ?! Hoppas att dom får åka ner tilll kristanstad och ha utbildningen med. Jag försöker vara snäll mot alla jag möter och känner och umgås med ,men hånar dom mig så blir jag inte snäll sedan. B.la på min förra arbetsplats så var det en som gick och gnällde från klockan 6 på morgonen till kl fem på kvälölen och i bland senare med då jag umgicks med henne på fritiden. Så gnällde hon om att jag var yngre än henne och  att jag var befriad från vissa arbets uppgifter p.g.a min kärlkramp så sa hon tusen gånger om dagen minst vissa ska jobba och andra slipper undan. Henne litade jag på till hundra procent innan men nu litar jag inte på henne så mycket. Jag brukade skämta bort det och säga avlider jag av min kärlkramp och jag blir en ande ska jag spöka för dom som säger så , genom att komma till dom på natten och viska näterna i genom . Vissa ska jobba och andra slipper undan. Jag är väl elak eller något men det jag vill ha fram är om man mår dåligt innan och får höra en massa saker mår man ju inte bättre av det och det har inte med åldern att göra. Men det är inte alla som förstår det eller så vill dom inte förstå