annelidelfinen

I går fick jag en attack av kärlkrampen i gen, jag fick åka in jag hade så fruktansvärt ont. Tur att min älskling var med mig, Niclas är en riktig ängel med vita vingar. Jag blev väl ommhändertagen denna gången och det var en sjuksköterska på avdelningen som var jätte snäll och sa att det var viktigt att jag ringde på dom när jag hade ont för det var farligare att ligga och ha ont än att ta smärtlindring. Förra gången jag fick komma till akuten så trodde jag att jag hade kommit till helvetet och då anmälde jag dom till patient nämnden och dom ringde till mig för någon vecka sedan. Dom berättade att det var heltoacceptabelt att göra så, så dom skulle få gå på utbildning på smärtmottagningen gissa vem som mådde gott hehe ?! Hoppas att dom får åka ner tilll kristanstad och ha utbildningen med. Jag försöker vara snäll mot alla jag möter och känner och umgås med ,men hånar dom mig så blir jag inte snäll sedan. B.la på min förra arbetsplats så var det en som gick och gnällde från klockan 6 på morgonen till kl fem på kvälölen och i bland senare med då jag umgicks med henne på fritiden. Så gnällde hon om att jag var yngre än henne och  att jag var befriad från vissa arbets uppgifter p.g.a min kärlkramp så sa hon tusen gånger om dagen minst vissa ska jobba och andra slipper undan. Henne litade jag på till hundra procent innan men nu litar jag inte på henne så mycket. Jag brukade skämta bort det och säga avlider jag av min kärlkramp och jag blir en ande ska jag spöka för dom som säger så , genom att komma till dom på natten och viska näterna i genom . Vissa ska jobba och andra slipper undan. Jag är väl elak eller något men det jag vill ha fram är om man mår dåligt innan och får höra en massa saker mår man ju inte bättre av det och det har inte med åldern att göra. Men det är inte alla som förstår det eller så vill dom inte förstå